söndag 4 maj 2014

Plötsligt...

... Står en kalv i hagen. Som överlever!
Plötsligt minskar vedhögen lite... Dags att tänka på nästa vinters värme.
Plötsligt går det att ha dörren öppen... Dricka kaffe på trappen. Plötsligt börjar allt om... Grönskan spirar i hagen. Livet återvänder. Kanske det är en klyscha- men det är så sant: TACKSAMHET föder lycka. Jag är så tacksam att jag får vara en del av detta. Får bo på den här platsen. Uppleva en vår. Den här påskhelgen har varit helt otroligt vacker här i Värmland. Att sitta med en kaffekopp och lyssna på vårgalna fåglar, kolla in vårvirriga hönor som letar bästa käket. Och en nybörjar-vinglig-våryster kalv hoppa omkring. Det ÄR lycka! 
PS. Ett försenat inlägg... Vet inte varför jag ibland tvekar med "publiceraknappen". Nu är det gjort. Hoppas Du har en härlig vår Du med!
PS.2: Veden är kapad, kluven och inne i vedboden!

måndag 24 februari 2014

Tankar om Tid.

Det finns inget som är så rogivande som ljudet av en brasa eller tickandet från ett gammalt väggur! Det måste vara något nedärvt i våra gener, ljudet av en brasa inger trygghet, säkerhet, värme, vila... Och i vilka miljöer hör vi idag ett tickande Ur? 

Klockan är arvegods, och från början gillade jag den inte- tyckte den var lite "prålig! Men med åren så har den blivit en del av vårt kök. Glömmer "någon" att dra upp den blir det plötsligt väldigt tomt... 
Den slår också med en alldeles speciell klang. En markering att tiden finns! 

Och det är väl det vi ständigt slåss mot i vårt stress-samhälle. Att jaga tid! Vi har ständigt "för lite" tid, lite "kort om" tid- trots att vi alla har precis lika mycket tid!

Har ni läst Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid"? Det är en ganska tunn, men mycket tankeväckande bok. 

När jag fick min TREDJE påminnelse från biblioteket, att jag borde lämna tillbaka min bok i tid, tänkte jag: -VAD i hela friden håller jag på med? (Hade inte läst den, trots att tanken var det när jag lånade den förstås!) - Kan Jag inte ens ta mig tid till att läsa en lite bok om att just ta sig tid!!!! (Har i perioder tyvärr prioriterat bort min egen läsning, pga renoveringar, barn, jobb, osv, osv...)
Så jag läste den. Tog inte alls mycket Tid:) Och jag tänker på den än, fast det nu var något år sedan. En sak jag kommer ihåg från boken är Bodils egna(?), definierade "STÄLLTID".

Åh vilken tröst det är att tänka på Ställtiden! Hon menar att all tid som man tänker på det där som man borde gjort för länge sedan (projekt, telefonsamtal, samlade högar, ja vad det nu kan vara som man borde tagit itu med...), är inte förspilld tid utan helt enkelt en fas av förberedelse inför det som ska göras.
Kanske inte alltid så medvetet, men när man sedan väl gör saken så tar det ofta ingen tid alls! För att Ställtiden, tiden innan du började, var värdefull.

Trösterikt tycker jag! Speciellt i ett gammalt hus där allt går lite långsamt.

Min gamla kökssoffa i köket- också arvegods, och vilken svindlande tanke att tänka på alla som vilat här en stund genom tiden. Ingen förspilld tid inte!

Så ibland tar jag igen mig här. Under den tickande klockan, med vedspisen tänd, och dörren in till storrummet stängd- DÅ blir det snabbt varmt och gôtt i köket.

Ta er Tid! Tid att vila. Tid att tänka. Eller bara va`...

måndag 30 december 2013

Årets sista dag

Hejdå 2013!
Ganska otroligt att det nu gått sex år sedan jag började blogga. Satte mig ner och började läsa igenom alla inlägg från 2008. Oj, vad mycket som hänt! Jag kan tycka att min Blogg verkligen tappat styrfart sedan dess. Inläggen var frekventa, ganska "rappt" skrivna, och kommentarerna var många! Tidens gång visar sig väl även i denna "konstgjorda" cyber-värld. Ett hem och dess projekt, blir förstås uttjatat. Vad finns kvar att berätta om? Att visa? Många har gått över till den "snabbare" Instagram-världen. Ett foto- en kortfattad kommentar- och ett snabbt gensvar. Även jag finns på Instagram, men då mer som privatperson. Bloggen är mer "avpersonifierad", för att den ska kännas angelägen för fler än de närmaste. Men ens egna inställning till bloggar förändras också. I början blev jag irriterad om någon visade personliga bilder på sig själv och sina barn. Det kändes för privat. Inte allmängiltigt. Men nu kan jag tycka det är lite kul att folk bjuder på sig själva, och visar vilka de är, också med ett porträtt. Bloggandet är en balansgång. Mellan att vara personlig, men inte alltför privat.

Här förbereds det för nyårsfest. Dukar med arvegodstallrikar, billiga glas och dyrare glas på finfina klässbolsduken. Vita rosor och gråa servetter ihoprullade med ett tjärat snöre. Hummer och champagne minsann! 

Om Du bloggat länge: Hur har Ert bloggande förändrats? Vi fortsätter väl ett tag till?
GOTT NYTT ÅR! 

fredag 20 december 2013

Fejas det?

Kanske det städas lite extra inför Julen? I hörn som annars glöms bort? Ni är förstås redan färdiga? Jag tänker varje år, att i ÅR DÅ ska allt vara så där fejat, nystruket och doftande redan i NOVEMBER... Så man kan mysa, och glögga och njuuuta, och mysa lite till och stillsamt begrunda Julens Budskap... Tyvärr hände det inte i år heller.

Städkit: bästa trasorna i 100% lin, linoljesåpa tillverkad i Brunskog, Värmland
Så nu står jag här. Några dagar tillgodo. Kavlar upp jeansen. Häller upp det kalla skurvattnet. Sätter på julmusik-spellistan (älskar Spotify). När jag skurar Salen (kallar egentligen inte alls vårt vardagsrum för Salen, men tror jag ska börja:), passar det perfekt att skura golvet till Michael Buble's "40-tals-lena storbands-röst". Passar perfekt till mormors möblemang och Blocketfyndade Malmstens-soffan. Andas lite nostalgi här inne.
Och linoljesåpa skall det vara. Kolla, jag har äntligen hittat en svensktillverkad (t om lokalproducerad) linoljesåpa! Sedan är det bara att börja...


Två olika hinkar behövs. En till blötläggning av golvet (använder då en vanlig golvmopp), och en för skurvattnet. Mycket linoljesåpa i, i år. 
Fyra till fem golvbrädor blötas i taget. Blöta. Skura. Torka efter med bara vatten. Kallt. Och Blötläggningsvattnet fick jag byta ganska ofta (tyder på att detta var välbehövligt!)
Ett riktigt arbetspass blir det. Och gratis fotvård. (Linoljesåpa är BRA för fötterna...) Faktiskt. Lite julfeeling blir det. Doftar SÅ gott. Och det känns gott att liksom "ta hand" om sitt hem. Och det ger resultat. Nu är det svårt att fånga på bild utan bra ljus. Men grangolvet blir ljust och får en underbar lyster. Skurgolven är så "förlåtande". Efter en skurning så reser sig träet och liksom "lagar sig självt". Och hinner man inte skura "på riktigt", så är det helt okej att bara torka av med lite kallt såpvatten (men då inte så mkt såpa i vattnet). Perfekt blir aldrig ett skurgolv! Skavanker och spår efter de som bor, det blir det!
God Såp-Jul på Dig som läser!

fredag 18 oktober 2013

Höstsol!

Vilken morgon det var i morse! Älgjaktens sista dag var kall, klar och solig.
Jag smög in i kohagen och plockade lite mossa. Den hamnade i de buckliga hinkarna...  
Lillstugans veranda fick också lite mossprydnad. Och äntligen har jag hittat en kvast som kan ersätta den gamla. Jag hade en sådan här handgjord, smal kvast förut, och det är den bästa kvast som finns! Och tänka sig, denna är gjord alldeles här i närheten. En borstbindare från Arvika! Leve gammalt hantverk. 

tisdag 30 juli 2013

Att komma hem.

Jag älskar att komma hem. För att kunna komma hem så måste man ju förstås åka bort ibland. Vi har åkt långt, långt. Sverige är ett långt land. Ända upp till Norrbotten och tillbaka till Värmland. Det blev 250 mil! Mer om resan en annan gång kanske, men nu ska jag försöka beskriva känslan när man ser sitt hem igen, med helt "nya" ögon. Jag går en stund och "tar in" vårt hem och vår trädgård.

- Nej men oj, SÅ hög har väl malvan aldrig varit? 
- Jisses vad det har växt i trädgårdslandet! Det svämmar över!



- Hmm, vad hemtrevligt och mysigt vi ändå har det- är inte Mårbackapelargonerna ovanligt vackra i år?

- Och trasmattorna och skurgolven- vad fint!

Jag går omkring och beundrar min trädgård och vårt hem,  plockar in buketter av vitpyttan, känner mig som en gäst på ett alldeles ovanligt trevligt och mysigt ställe, och tänker att här har dom allt fått till det ändå! ( än har jag inte börjat se alla " projekt och ogjorda saker" som ändå finns i alla vrår...) Än tillåter jag mig att njuta och se allt fint vi faktiskt gjort under alla år på vår lilla gård. Älskar den känslan när man  ser det gamla och invanda på nytt. Hemma! 

Tror vi människor har ett stort behov av den trygghetskänslan som ett hem ger. 

Men nu har det snart gått en hel vecka sedan hemkomsten, mitt komma-hem-leende har väl avtagit lite, och jag börjar ladda upp inför ett stort "måste"- fönsterrenovering och underhållsmålning på fönster som skriker på hjälp!!!

tisdag 2 juli 2013

Så i ruta

I ett par år nu har jag sått fröerna i små "rutor". Det är ett sätt att utnyttja utrymmet mycket intensivt för den som vill ha mycket grönsaker på liten yta. Man odlar i djupgrävda, upphöjda, väl gödslade bäddar. Egentligen ska varje ruta vara ca 30 gånger 30 cm, men mina sålådor är ca en meter breda och tre meter långa. Rutorna blir då 50*50 cm, och man får plats med 12 rutor i en så-låda.
Idén fick jag från den här boken: Bonniers stora bok om Din trädgård. 
Huvudredaktör är den "legendariska" trädgårdsjournalisten Karin Berglund. Egentligen den enda trädgårdsbok Du behöver:) Den innehåller allt....

Så här KAN det se ut när man odlar i rutor.

Efter att ha varit bortrest ett par dagar lyfte jag på markduken som skulle hålla hönorna borta från (den seeena) sådden. Och se det har grott! Lite sent att gallra rädisorna, bladen hade blivit stora. Av de bortrensade bladen gjorde jag pesto ( Mums- gröna blad mixas m solroskärnor, riven ost, vitlök o lite cayennepeppar!) tror att vilka blad som helst funkar om man nu inte har drivor av basilika, som det väl ska vara i originalreceptet. 
Att så i "rutor" gör att grönsakslandet nästan får en " textil känsla"... Lite rutig bordduk... Fast det blir förstås finare ju mer det växer. Och man kan blanda upp med blommor i någon ruta också,
Inhägnaden runt trädgårdslanden är inte klar än. Men hönorna vet inte om att det är "fritt fram", de har inte märkt att jag lyft på markduken:) Till stolen under trädet följer kaffekoppen med.